LP 1966: ”I Love You Drops” Decca DL 74771.
Producerad av Owen Bradley; skriven av Bill Anderson.
En man dränker sorgen på en bar i Chicago. Det är efter midnatt och en nyfunnen vän ser ut att undra vad han har för problem, så vår olycklige berättare besvarar den outtalade frågan: ”Next time you’re in Tulsa, go see Mrs. Johnson / And you’ll be looking my problem, right between the eyes / Next time you’re in Tulsa, tell her her ex-husband / Loves her still and will until he dies”. Att inför en främling och under påverkan av rusdrycker blottlägga sin förtvivlan hör knappast till genrens mest originella grepp, men ni måste hålla med om att det är en svåröverträffad refräng! ”Next Time You’re in Tulsa” bekräftar därtill vad vi redan visste om en av countrymusikens mest uppskattade låtskrivare – Bill Andersons universum sträcker sig emellanåt inte mycket längre än till närmaste bar, vilket många gånger inte är en meter längre än nödvändigt. För vare sig man vill glömma, piggas upp eller få tröst så är det dit man går. Bill vet; han och hans figurer har varit där ett flertal gånger och en förödande kombination av hjärtesorg och alkohol återkommer ofta i hans kompositioner, som exempelvis i mästerverket “I’ll Go Down Swinging” där han dessutom lyckas inkludera själva definitionen av en honky tonk – ”…where there’s lights and laughter, booze and blondes, and lots of sad sad singing”.
Och nu sitter han där, på ett hak i Chicago, och efter knappt tre bitterljuva minuter förstår vi Bill Andersons konst. Den handlar om att drapera bedrövelsen i en så tjusig utstyrsel som möjligt – aldrig för att dölja; alltid för att framhäva. Ett utsökt ackompanjemang, en bra text och en viskande röst är egentligen allt som behövs. Det är ett beprövat och framgångsrikt koncept men Bill Anderson är här dess okrönte mästare.
