Om mig

Detta är min webbplats. Dess huvudsakliga syfte är att förse mig och i bästa fall även mina läsare med kulturell stimulantia och intellektuellt motstånd. På ett praktiskt plan skall den fungera som verktyg för publicering av mina texter. Dessa handlar till stor del om musik, kultur, subkultur eller andra saker som för tillfället intresserar mig.

Namn: Mats Hamnström.

Född: Ja, på 1960-talet.

Död: Nej, inte än.

Om jag får säga det själv: Glad pessimist.

Arbete: Utför lönearbete aningen motvilligt men med visst engagemang. Men jag trivs inte. Att ”trivas” på sitt jobb är ett medelklasskoncept.

Fritid: Hängiven skivsamlare, musiklyssnare och filmentusiast. Finner även mycket stort nöje i att göra väldigt lite.

Tröttnar aldrig på: Falukorv med stuvade makaroner, ketchup, knäckebröd och ett glas mjölk.

Lycka: Svår att skilja från hårt tyglad sorg och på gott och ont ofta förknippad med stunder av ensamhet. Eftersom jag brukar vinnlägga mig om att hylla ”det lilla livet” så får jag ofta förnimmelser av lycka på oväntade platser – på en kal klippa i ytterskärgården utan minsta tecken till mänskligt liv; då man hittar en ovanlig och svårfångad skiva eller bok i ett antikvariats innersta gömmor eller en varm kopp kaffe på balkongen i en kylig eftermiddags bleka höstsol.

Sällskap: Ingmar Bergman, Hank Williams, Igor Stravinskij, Olof Lagerkrantz, Terrence Malick, Charles Mingus, Michelangelo Merisi da Caravaggio, Ross Macdonald, Duke Ellington, Woody Allen, Ludwig van Beethoven, Carl Barks, Jerry Lee Lewis, Fernando de Lucia, Albrecht Dürer, Barkmarket, Charles M Schulz, Pär Lagerkvist, Ornette Coleman, Bröderna Marx, Benjamin Britten, Sonic Youth, Svjatoslav Richter, John Sayles, Blind Willie Johnson, Nikolaj Gogol och många, många fler av skäl som Carl-Johan Malmberg uttrycker så fint: ”Varför behöver vi böcker och filmer, målningar, fotografier och konstfulla rum? Ett enkelt svar skulle kunna vara: för att få sällskap. Inte bara andra människor utan också konstverk håller oss sällskap i livet: de talar till oss, berikar oss, visar oss andra världar än dem vi har omkring oss.” Ur Sällskap. Tankar om rum, ruiner, särlingar, dueller och resor (Wahlström & Widstrand 2001).

Oönskad talang: Saknar vissa spärrar.

Lärt mig av livet så här långt: Ingenting är enkelt; värdet på en dag bestäms inte av dess namn utan av dess innehåll; få saker är vad de ser ut att vara; bedöm inte någon efter deras yttre; det finns alltid någon som kan mer än du själv; med ålder kommer erfarenhet och klokskap men inte nödvändigtvis förmågan att tillvarata dem; lämna inte gurkor alltför länge i kylskåpet. Att jag inte lärt mig mer än så får i lika delar tillskrivas dåligt omdöme och selektivt minne.

Slutsats: Det kan naturligtvis inte uteslutas att denna plats i den digitala domänen mycket väl kan vara ett sätt att under kontrollerade former lämna ut förmodat väl valda delar av mig själv. Det må så vara. Spekulationerna kring vad som därmed lämnas i det fördolda samt bedömningen huruvida det var en bra idé till att börja med överlåter jag åt läsaren.