LP 1980: ”The River” Columbia PC2 36854.
Producerad av Bruce Springsteen, Jon Landau och Steve Van Zandt; skriven av Bruce Springsteen.
”The River” skulle mycket väl kunna vara inspirerad av ”The Deer Hunter” från 1978. Den nästintill ödesbestämda alldagligheten är lika ofrånkomlig i Michael Ciminos film som i Bruce Springsteens låt, lika svår att frigöra sig ifrån i Pennsylvania som i någon av Amerikas bakgårdsstater. För det är därifrån de kommer, Springsteens arbetare, och det är därifrån många har så svårt att ta sig. Skildringarna kan variera mellan exempelvis den poetiskt idealiserande ”Factory” från ”Darkness on the Edge of Town” eller den mer uppsluppet romantiserande ”Working on the Highway” från ”Born in the U.S.A.”. Men här är det verkligheten som tar plats. Springsteen berättar så att vanligt folk förstår och den rutiga skjortan på omslagsbilden stärker gemenskapen med varje arbetargrabbs alter ego. Här är det långt till Lennons intellektualiserande i ”Working Class Hero”.
Berättarjaget visar på ett land där man lär sig följa i sin fars fotspår, inte så mycket av stolthet utan som en nedärvd skyldighet och i avsaknad av andra möjligheter. Det mörker många skulle acceptera som vardag sluter sig obevekligen kring huvudpersonen och om det någonsin funnits en möjlighet till ett annat liv så är den redan fråntagen honom. Oönskad graviditet, friställning och längtan bort blir delar av ett liv han förlorat tron på och drömmarna är nu dolda i spelad glömska och uppgivenhet – maktlösheten framhävs på något sätt av att den ändå går att leva med. Förklaringen till bristen på arbete ”… on account of the economy” är uppenbarligen lagd i hans mun. Han förstår inte de skäl han återger men accepterar dem likväl. Till och med bröllopet blir en glädjelös och oceremoniell nödvändighet som klaras av i rådhuset.
Från den bedövande vardagligheten var bilen förr en livlina; nu är det minnena. Det märks tydligt i Max Weinbergs övergång från träblock till virveltrumma när huvudpersonen minns tillbaka: ”But I remember us riding in my brother’s car. Her body tan and wet down at the reservoir.” Låten får ett annat driv och livslusten återvänder för ett ögonblick tills insikten tar över att hågkomsterna inte är annat än en förbannelse. Då ställs man också ansikte mot ansikte med förståelsen att klassresan är omöjlig, till och med bakom ratten på en amerikansk bil.
