Singel 1959: Excello 2156.
Producerad av J. D. Miller; skriven av Carol Fran, J. West.
Jay D. Miller, klubbägare, producent och en av många musikaliska entreprenörer kring tiden för rockens födelse, hade sin bas i Crowley i södra Louisiana och från sent 1940-tal till tidigt 1960-tal spelade han in country, cajun, rockabilly, blues, R & B och annan amerikansk rotmusik med artister som Lightnin’ Slim, Lazy Lester, Al Ferrier, Katie Webster, Johnny Jano, Nathan Abshire och Slim Harpo. Med öra för talang dammsög han de rytmiskt bördigaste delarna av den amerikanska södern på kontraktslösa musiker och många av dessa inspelningar gavs ut på egna eller andras etiketter. (Eftersom Miller först spelade in och därefter, innan kontrakt skrevs, kontaktade större bolag förblev många av inspelningarna dock outgivna till mitten av 1970-talet då brittiska Flyright Records påbörjade en serie utgivningar under namnet ”The Legendary Jay Miller Sessions”. Mellan 1976 och 1981 gavs åtminstone 25 LP ut). Ett av de mer kända bolagen, Excello, påbörjade ett samarbete med Miller 1956. Excello grundades 1953 som ett dotterbolag till Ernie Youngs Nashboro Records och var ett av de första bluesbolagen som startades i Nashville. Miller skulle från 1956 påtagligt komma att bidra till Excellosoundet vare sig man gav ut blues, R&B eller träskpop.
När Carol Fran debuterade och fick en regional hit med låten ”Emmit Lee” 1957 hade hon, blott tjugofyra år gammal, redan hunnit spela med Don Conway Orchestra, turnerat i Mexiko och varit ett återkommande inslag på Bourbon Street i New Orleans. Hon spelade in fyra Millerproducerade singlar på Excello mellan 1957 och 1959 och ”Knock Knock” ligger som förkrossande effektiv A-sida på den tredje av dessa. En typisk Millersignatur var den spretigt distinkta rytmen. John Swenson påpekar i The Rolling Stone Record Guide hur ”… ingenious devices like the use of slapped newspapers, cardboard boxes and wire bushes for percussion effects …” gav inspelningarna deras speciella stil. Här är det trummisen som driver på och med sin markerade rytm och sitt korta, effektiva saxsolo är “Knock Knock” nästan omöjlig att sitta still till.
Carol Fran föddes 1933 i Lafayette, Louisiana. Efter att ha gift sig med saxofonisten Bob Francois kortade hon helt enkelt ned efternamnet till Fran. Det kunde väl räcka så, och man förstår varför när man hör henne sjunga. Hon har den där kaxiga handen-på-höften-kvalitén och sällar sig därmed till en lång tradition av starka, svarta kvinnor som vet vad de vill, som är trötta på att bara vara leksaker och som tänker göra något åt det. Men hon är inte nedbruten. Hon sjunger med självsäkerhet och glädje, och hon gör det som representant för många före henne. De vill in, och det med besked: ”Knock knock, I’m tired of foolin’ around, open up, or I’ll kick the door down.”
